Ylva-lill och Putte

Förord.

Det här är en sann berättelse om två barn som växte upp på en bondgård under åren 1920 - 1935. Deras uppväxt är en stor kontrast till hur barnen har det på 1990-talet.

Anna Johnsson - Hoffstedt

1. 

När Anton och Ida gifte sig var de båda över trettio år. Därför blev det stor glädje när en liten flicka föddes. Det var ett stort barndop och flickan blev döpt till Ylva Maria. Den lycklige fadern bar omkring lilla Ylva och visade henne för gästerna. När Ylva blev lite äldre hade han alltid henne med sig. Hon satt för det mesta på pappas axlar. Och pappa och mamma tyckte hon var jättesöt. De kallade henne Ylva-lill.

När Ylva-lill hade fyllt två år, fick hon en lillebror. Pappa hade hämtat en tant, som hade en stor väska med sig. Tanten gick in till Mor. Tant Elsa i granngården var inne hos Mor innan tanten kom. Men nu sade hon till Ylva-lill, följ med mig hem så skall vi titta i kakburkarna, om det finns några kakor. När de kom hem till tant Elsa gick hon till skafferiet och hämtade först en stor burk, som de tittade i och där var bullar. Sen tog hon fram en annan burk som var tredelad. När de lyfte på locket var den full med kakor. Sen lyfte de ner burken på bordet. Och det fanns en burk under med kakor. Även den burken lyfte tant Elsa ned på bordet och då var det en burk till. I den burken var det också kakor.

Ylva-lill fick en bulle och en kaka av varje sort. Vill du ha ett glas saft, frågade tant Elsa. Det ville Ylva-lill. När hon druckit sin saft, såg hon så trött ut att hon fick sova i tant Elsas säng. Tant Elsa ställde ett par stolar vid sidan om sängen så att Ylva-lill inte skulle falla ner när hon sov.

När Ylva-lill vaknade var tant Elsa till hands och tog hand om henne. De gick runt och tittade på alla prydnadssaker som tant Elsa hade. Tant Elsa hade två vita porslinshästar som stod vid varann, så de blev en grupp. De här hästarna skulle Ylva-lill få av tant Elsa. Men de skulle stå på den fina byrån hemma hos Ylva-lill. Man kan inte leka med en prydnadssak sade tant Elsa.