En sägen om hur Mörrumsån och Ronnebyån kom till.
Det var två jättar som hette Möre och Rottne. Båda älskade samma jätteflicka. Men flickan som tyckte bättre om Möre tänkte sätta de båda jättarna på prov. Hon sade till dem att gräva varsin å och den som hinner först till havet, skulle hon gifta sig med.
Båda jättarna började sitt arbete och båda var måna om att hinna först.
Men nu blev det inte bättre än att Rottne hann med att gräva fortare än Möre. När flickan fick se detta så lurade hon Rottne att vila sig. Rottne somnade och när han vaknade hade Möre hunnit långt före. Rottne var så arg och började arbeta med våldsam fart. Och när han kom till Djupafors så högg han en smal klyfta i berget. Djupafors klyfta är 15 meter bred och 18 meter djup.
Enligt sägen skulle Rottne ha sagt att Ronnebyån skulle taga ett människoliv om året. Det var liksom pant på att han förlorade. Förr hörde man att folk drunknat i Ronnebyån, så sägen slog in.
Men nu för tiden hörs inget om detta. Det är som om nyare tider inte tror på sånt här. Men klyftan som ligger vid vägen till Djupafors pappersbruk är kvar.
Ronnebyån upprinner i Småland, flyter genom sjön Rottnen, söderut genom Blekinge till havet, är 110 km lång. Den är liksom jätten Rottne mörk och allvarsam.
Mörrumsån upprinner i Småland, är avlopp för Helgasjön och Åsnen. Rinner genom Blekinge till havet, är 175 km lång.
Jätten Möre var gladlynt, därför blev Mörrumsån en glad och rik å. Vi har t. ex. laxfisket.
Denna berättelse fick jag höra när jag gick i 3:dje klass i Mellanskolan i Alnaryd. Min lärarinna Viola Magnusson berättade den. Berättelsen satte ett så djupt intryck på mig att jag fortfarande har stor respekt för Ronnebyån.
- Anna Johnsson-Hoffstedt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar