Farmor Annas Berättelser

Året var 1939. Under september månad hade mycket hänt. Tyskarna hade gått in i Polen den 1 september och det rådde stor förstämning hos alla. Sverige var ju så nära och vi kunde komma med i kriget.

Jag hade hushållsplats i Kalmar. Hade varit där i 1½ år och min tanke var att vidareutbilda mig. Det är ett lämpligt tillfälle för en ung flicka att arbeta i hushåll och se hur andra människor lever och bor. Jag hade bestämt att sluta mitt arbete 30 september. Så här tänkte jag:

Nu blir jag kvar i mitt hem över vintern och sedan försöker jag fortsätta arbetet inom detta område eller gå på hushållsskola till våren.

När jag kom hem i början av oktober, så läste jag i Blekinge Läns Tidning att folkhögskolan i Bräkne-Hoby hade lediga platser till övre avdelning. Jag tog kontakt med folkhögskolan och fick då veta att om man skulle komma ifråga måste man ha gått på sommarkursen. De som ville komma med fick komma ner till skolan och tenta i de ämnen som behövdes när man inte läst sommarkursen.

Vi var flera stycken som tentade. Jag tyckte det gick dåligt för mig. Men jag blev så glad när jag fick beskedet att ha kommit med på kursen. Vi började den 27 oktober och skulle fortsätta till den 9 april. Det var många elever i tre lärosalar, folkhögskolan, övre avdelningen och lantmannaskolan. En god kamratanda rådde och jag tyckte det var roligt att vara där. 

Från min hemtrakt Tving var vi fem stycken ungdomar och vi kände en viss gemenskap med varandra. Pojkarna bodde i rum på skolan och vi flickor bodde ute i samhället hos familjer som hyrt ut rum åt skolan. Jag och Evy Johnsson från Hällaryd bodde hos Karin Gövik. 

Alla elever samlades till morgonandakt i folkhögskolans lärosal. Sedan var det för var och en att gå till sin lärosal och börja dagens arbete. Det var mycket vi skulle läsa och vi var hela dagarna i skolan. På kvällarna fick vi gå igenom vad vi lärt oss under dagen, det var många frågor som måste lösas.

1940 hade gjort sitt intåg. Vinter var lång och kall, men snart närmade vi oss slutet på vår gemenskap i skolan. Den 9 april vid morgonandakten talade rektorn om för oss att tyskarna hade gått in i Danmark. Och det var ännu närmare än Polen. Stämningen var tryckt och alla tänkte på vad som hänt på nära håll och vad som kunde hända. Vi får vara lyckliga som slapp undan krigets fasor. Men våra tankar går tillbaka till de länder som stod mitt i elden. 

I skolan träffade jag flickor som arbetat inom sjukvården. På så sätt ändrades mina planer. Jag tyckte att det här skulle nog passa mig. Och det blev så att jag fortsatte när skolan var slut med detta istället för hushåll. Sedan vi slutat på skolan har jag inte varit där förrän vid 40-årsjubileet. 

Jag är lyckligt gift sedan 45 år och har bott på olika orter i vårt land, många mil hemifrån. Sedan 11 år är jag åter bosatt i Blekinge. Jag var på 40-årsjubileet. Det hade skett en förändring på skolan. Jag kände knappast igen mig. Jag tyckte det var bara den ståtliga byggnaden som var sig lik. Men det är klart man måste följa tidens utveckling. Det var bara några stycken av kamraterna som mötte upp vid jubileet. Många bor väl långt ifrån, men det skulle varit roligt att träffa dem.

Tiden står inte stilla. 50 år har gått sedan jag gick på folkhögskolan. Många gånger under den här tiden har tankarna gått tillbaka. Tänker på var och en, hur det varit under åren. Trots oroligheter i världen var det en trygg tillvaro vi förde när vi var tillsammans på folkhögskolan i Bräkne-Hoby.

- Anna Johnsson-Hoffstedt